OM LAZY B

Vem är då jag, Kajsa-My Blomdahl?

Jag är född 1987, med Paint hästar utanför husknuten. Quarter- och Painthästar har varit vardag för mig sedan jag föddes, och är än idag.
Min mor, Gun-Britt Blomdahl (1956-2013), gammal färgstark eldsjäl inom svensk avel av amerikanska paint's och westernridning, har varit en av de största uppfödarna av rasen i Skandinavien under många år. Därav får jag väl säga att jag varit lite bortskämd med vackra, fläckiga hästar runtomkring mig varje dag. 
Min barndom har bestått av just westernridning, quarter, paints, tävlingar, shower, tidiga mornar, sena nätter, arg mamma som hade temperament värre än en reklamfilm från snickers, och lite sedvanlig skola, såklart ;) 
Företaget hette Lazy B Paint Ranch, därav för jag vidare det jag har med mig sedan barnsben - men på mitt vis då jag är mer inriktad på träning och kommunikation än avel, även om avel är ett stort intresse.
Lazy B är tillbaka, men med mig längst fram i skutan och med lite fler Quarters än Paint's nu för tiden ;) Det kommer komma en längre historia om just min familj lite längre fram här på sidan, som blir lite mer djupgående om vart vi har börjat och varför jag valde att byta inriktning från avel till träning.

Att växa upp inom avelsindustrin har ju satt sina spår, det går inte säga något annat. Jag själv hittade min nisch för många år sedan, och det var inte avel - det var träning av hästar. Det började i väldigt tidig ålder, där jag fick sitta in alla mammas unghästar under hennes öga. Ju mer de bockade, desto roligare hade jag. Och nej, till dig som funderar på hur det såg ut, min mamma var inte särskilt rädd om mig alla gånger ;) Ha ha! 

Hur som, jag studerade hästarna på mitt egna lilla vis redan som barn och den känslan har fortsatt under mitt liv - att läsa av - känna av och vara en bra horseman, som är mitt mål varje dag.(Horsewoman kanske passar bättre?).

Mitt liv har inte varit enkelt, jag skulle kunna skriva en bok om alla svåra tider och stolt kunna visa upp mitt svarta bälte i problemlösning. Men trots alla tragedier och trauman jag tagit mig igenom så har alltid hästarna stått vid min sida. Alltid, och de kommer alltid vara där vare sig jag vill eller inte. 
Jag har många gånger sagt att det är hästarna som har uppfostrat mig - definitivt i vuxen ålder. De har lärt mig förlåta. Att lita. Att våga, att se mod där ingen vågar gå fram. 

Vi har mer att lära av hästarna än vad många tror.  Det vi ser är inte bara en bästa vän, utan också en lärare. Vi behöver både lära hästarna - men också BLI lärda av våra hästar. De är så mycket smartare än oss, mer tillgivna och förlåtande än vad någon människa någonsin kommer kunna bli. En häst förlåter alltid, men glömmer aldrig. Någonting vi alla borde ta till oss. Förlåt din nästa, men glöm inte. 
Hästar innebär mod, kurage, vaksamhet och kärlek. Deras känslor är genuina, och alltid ärliga, de ljuger aldrig. 
Du som människa kan dra vilka lögner du vill, men hästarna gör det  aldrig, och de har alltid sin egna version att berätta om vad som hänt dem tidigare. Alla hästar berättar, och om vi lyssnar noga så hör vi dom. Vi lyssnar, och kan med en viskning guida dom åt rätt håll. 

För mig har hästarna alltid legat i fokus, deras hälsa och mående är alltid det som går först i min värld. För mig har det aldrig handlat om snabba resultat eller quickfixes, för mig handlar det om genuin och ärlig vänskap där häst och ryttare nyttjar varandra med respekt och kärlek. Med det kommer prestationerna som ett brev på posten, men det ska vara fokus på rätt sak = hållbarhet. 

Som person är jag färgstark och envis. Det är nog ingen jag går obemärkt förbi, tror jag. Rak, öppen, ärlig och ödmjuk. 
Som tränare ser jag inte bara vad hästen behöver - utan riktar även in mig på dig som person, hur du är och vad jag kan göra för dig på bästa sätt för att hitta just den metoden som fungerar för dig och din vän. Allt handlar inte bara om ridning, ibland sitter man med mentala spärrar som behöver lossas på för att komma vidare, vilket jag brukar kunna läsa av direkt på plats. Som sagt, hästen pratar även om inte du gör det. Och det är helt okej. 

Jag önskar kunna fortsätta förmedla den kunskap jag har sedan barnsben, men också den kunskap jag i skrivande stund lär mig - och fortsätter lära mig. Jag har alltid försökt se utanför boxen för att hitta en bra helhet istället för att fokusera rakt fram. Jag tror att man lär sig lite av alla, oavsett inriktning, om man bara lyssnar och tar till sig. Allt kanske inte passar just för stunden, men i längden har man det i bakhuvudet och kan dra nytta av just den där grejen man trodde var idiotisk, men som i slutänden visade sig vara en lösning på ett problem. Man får aldrig tänka negativt, bara se vad man kan göra med det man har, oavsett om man rider quarter eller connemara. Det har liksom ingen betydelse. Det som är viktigt är balans, tillit, känsla, harmoni och respekt. 

Med dessa orden hoppas jag att du har fått en liten inblick i hur jag tänker, resonerar och jobbar. Jag ser till individen - inte rasen du sitter på, eller hur mycket pengar den kostade.

Alla hästar är bra hästar, om vi ger dem möjligheten istället för att säga att det inte går. Allt går - med rätt verktyg. Du kan öppna alla dörrar som finns så länge du har rätt nyckel. Min nyckelknippa har vuxit sig stor genom åren, och jag ger dig gärna av dom jag har. 

Väl mött, 
Hoppas vi hörs!

/Kajsa-My.